Han lämnade huset med kärleksfulla ögon och ett stort flyttlass.
Han lämnade huset där hon stog kvar med tårar i ögonen.
Han lämnade huset med orden, -"Nu börjar den svåraste utmaningen..."
Hans ord hugg i hennes bröst. Hade hon verkligen insett vad som nu väntade? Hon hade aldrig förstått att det skulle göra så ont. Så ont att se honom fara, bort från henne. Lämna henne i ensamhet med outtalad ängslan och hennes innerliga kärlek för honom som hon inte längre skulle kunna visa med kroppslig beröring. Allt skulle vara ord. Ord utan någon handling. Svårt, tungt och skrämmande.
Ensamhetens skuggor föll sakta över hennes hjärta. Fly eller kämpa. Valet var ingen annans än hennes.
2 kommentarer:
Jag är gräsänkling idag, Lollo är på Grimsö forskningsstation (i Bergslagen) med skolan. Det är sååå tråkigt att vara gräsänkling. Gräsligt helt enkelt. Så jag vet hur du har det (fast du kanske bör gångra det med 180 eller något sådant)...Nu ska jag försöka skriva färdigt min tenta i religionssociologi och imorgon förmiddag bär det av till föräldra-barn-grupp i församlingshemmet i Götene. Då får Selivia och jag sjunga och göra lite rörelser tillsammans :) /Kåkå
JA fy bubblan! "Gräsligt" är det rätta ordet!! Nu inser jag hur jobbigt Mattias har haft det, så det är nog bra också hehe... Men du har ju Selivia iaf! Alltid lika go o gla'! :D
Tur att jag har så roligt på ambulansen iaf. På torsdag ska jag vara på operationen, ska bli grymt intressant!
Mm jag får önska dig lycka till med tentan!!
Skicka en kommentar